Byggreglerna har alltid haft inslag, som har gett konsekvenser på energihushållningen. Sålunda ska de hygieniska luftkvalitetskraven säkerställa, att inte brukarna får något obehag av dålig luft. På samma sätt ska isoleringskraven säkerställa, att inte byggnaderna skapar obehag för brukarna i form av kallras, kalla golv eller kondens på invändiga ytor. I och med energikrisen på 1970-talet aktualiserades de direkta energihushållningskraven. Krisen gjorde att priset på fossila bränslen steg, vilket i sin tur fick till följd att kraven på byggnaders värmeisolering höjdes. Denna utveckling ledde till att de hygieniskt betingade isolerkraven i byggreglerna överstegs med råge. En enkel energisparåtgärd var tyvärr också att sänka kraven på de hygieniska luftflödena. Idag har emellertid energihushållningskraven i byggreglerna fått en annan uppgift än att endast tillgodose hygieniska krav. Orsaken är att energianvändningen påverkar den yttre miljön. Förbränningen av fossila bränslen för att producera el och värme innebär stora luft-, mark- och vattenföroreningar. Uppgiften blir därför att begränsa energianvändningen i byggnader för att inte få oacceptabelt höga utsläpp av föroreningar.
Vår erfarenhet är, att det fortfarande inom byggnadsbranschen finns en utbredd uppfattning om, att det är ett motsatsförhållande mellan gott inomhusklimat och låg energianvändning. Dessa motsättningar har sitt ursprung från den första energikrisen, då byggnader lufttätades för att spara energi. Byggnader med självdragsventilation lufttätades, fastän otätheter i klimatskärmen i praktiken var en del av ventilationssystemet. Även byggnader med F-system lufttätades och fläktarnas varvtal reducerades. En kombination av reducerade möjligheter att via klimatskärmen förse husen med tilluft och dåligt utformade ventilationssystem, ledde till dåligt inomhusklimat. Att se till helheten, det vill säga att se huset som ett system med olika komponenter och funktioner, glömdes bort. Idag finns bättre kunskaper och erfarenheter av hur energihushållning i befintliga hus ska gå till. Energieffektiva hus med ett gott inneklimat kan byggas! Exempelvis skapar välisolerade hus ett behagligt inomhusklimat, eftersom kalla golv och ytor undviks, samtidigt som energianvändningen minskas. Om hus dessutom görs lufttäta, undviks drag från klimatskärmen och inomhusklimatet blir behagligare. Ventilationen går att styra dit den är önskad och när den är önskad. Dessutom förebygger täta hus fuktproblem i klimatskärmen, eftersom varm och fuktig inomhusluft förhindras att strömma genom klimatskärmen och höja fuktigheten där. För att hushålla med el och förhindra värmeöverskott i byggnader, till exempel i kontor och vårdlokaler, bör energieffektiv belysning installeras. På så sätt blir det lättare att hålla rumstemperaturen på en behaglig nivå, samtidigt som energibehovet minskas.
För en ventilationstekniker ligger det nära till hands att ge bidrag till en minskad energianvändning genom att utforma ventilationssystemen med små förluster i kanalsystemen och där man låter behovet av frisk luft styra systemens uppbyggnad. Styrningen ska ske på ett sådant sätt, att man kan ge garantier för en bra funktion. Exemplen är många på hur gott inomhusklimat och effektiv energianvändning hänger samman. Energihushållning är en mycket viktig del i både det inre och yttre miljöarbetet inom byggsektorn. Med ett väl genomtänkt och uppbyggt inneklimatsystem behöver det emellertid inte bli någon konflikt mellan energihushållning och ett gott inneklimat.
